Min vanliga tur, eller otur...

Efter att vi hade lämnat småttingarna hos farmor och farfar igår satte jag mig i fåtöljen och kände lugnet. Det kändes så tyst och konstigt och mitt i det lugnet så kände jag en ryckning i ögat, och då visste jag att nu kommer migränen. Är det inte typiskt, kvart över fyra kommer migränen när man ska på storebrors 40 års fest. Skyndade mig och tog medicinen och gick upp och la mig. Sambon väckte mig efter en timme och frågade hur det gick, skulle jag med var det dags att kliva upp och göra mig i ordning. Jag såg lite konstigt, kornigt, som när det är dålig bild på tv´n. Visst ska jag med sa jag, klev upp och försökte känna mig pigg och kry. Tio minuter senare låg jag igen. Så Samuel och Micke fick åka själva, sa att jag skulle höra av mig när jag kryat på mig och ville ha hämtning. Kände mig stressad, jag ville ju verkligen vara med. Halv åtta hade det inte gett med sig och då gav jag upp hoppet om att jag skulle kunna vara med på festen, ringde sambon och sa det. Men så hände det, när jag släppt hoppet släppte stressen och åtta kände jag att det här går nog ändå. ringde sambon igen och sa att jag skulle försöka göra mig i ordning, så skulle jag höra av mig om det gick bra. Nio var jag på plats, storebror blev jätteglad. Det var en mycket trevlig fest, jag drog mig undan i köket mellan varven för att få lite lugn och ro. Det var mycke folk som jag inte träffat på länge, alltid kul att se gamla bekanta igen. Kvällen gick riktigt bra, tolv orkade jag inte mer så då åkte vi hem.

Det var otroligt skönt med sovmorgon i morse, och att få äta frukost i lugn och ro. Det är något man inte är bortskämd med längre. Det är första frukosten på jag vet inte hur länge som jag suttit vid bordet från det jag började tills jag var färdig.

Det har gått riktigt bra för småttingarna hos farmor och farfar, nu längtar jag kopiöst efter dom, så vi ska packa oss in i bilen och hämta dom nu.